Nu är han här

Igår kväll kom han, 48 cm lång och 2800 gram ❤

Annonser

Förlossningen v 36+6

Natten till måndagen vaknade jag med ett ryck av att jag trodde jag kissade på mig, rullade ut ur sängen och det fortsatte rinna, mycket!  in på toan och ringde förlossningen som ville att jag skulle avvakta hemma eftersom jag inte hade några värkar,  la mig i sängen och 30 min senare så började de. Ringer barnvakt och åker in vid ca 2.30. Värkarna fortsätter men jag har inte öppnat mig, får morfin,  brikanyl o panodil för att ta bort det onda lite. Får bada och akupunktur i öronen,  blir lite dåsig men klarar av värkarna bättre eftersom jag blev mer avslappnad. Efter en stund avtar dem och sen har det inte hänt så mycket mer… Har haft lite värkar då och då, men är fortfarande inte öppnad,  har fått nån creme på livmodertappen som ska mjuka upp den lite och det hjälpte lite. Väntar nu på läkare igen för att se vad som ska hända… Tror det kommer ta tid, och det var det här jag varit lite rädd för, har fått inskrivet i journalen att jag kan be om kejsarsnitt om det drar ut på tiden el stannar upp. Har haft rädsla och oro inför en vanlig förlossning och fått prata om det.. Har väl inte varit jättepigg på kejsarsnitt helle

r,  men ut måste den ju.
Bebis är livlig och lever loppan i magen 🙂
Det jobbigaste just nu är att vara ifrån lilla H 😥

Bild

Det närmar sig…

image

Uppdatering: V 25 (24+5)

Magen har växt under de senaste veckorna och det bökar en del i den. Just nu mår jag ganska bra så jag försöker njuta. Är trött men det beror nog också på den snurrande 2,5 åringen som sover bredvid mig;)

Vi har hunnit med kub-testet som gick bra och rul som också såg fint ut. Under veckan då vi skulle göra rul böjade jag känna rörelser. Trodde att jag skulle kunna känna det tidigare den här gången men så blev det inte.. 🙂
Jag är lugnare den här gången men visst dyker det upp oroliga tankar då och då. Om bebis är frisk, hur förlossningen kommer gå och hur lilla H kommer ta det…
Moderkakan ligger i vägen igen, inte lika mycket som förra gången men ett till Ul är inbokat i v32. Även den här gången sa bm att den nog kommer flytta på sig…jag vill inte att de ska dra ut på det lika länge den här gången, tycker det var riktigt jobbigt med lilla H. Ska träffa min bm i veckan så jag får se vad hon säger…
Min underbara lilla H tycker det är kul att läsa i boken om att det kommer en bebis och jag märker att han har börjat fundera lite mer på det. Annars så är det bilar och tåg som är intressant, siffror och bokstäver, att läsa, sjunga och prata i ett:) han tycker om att mysa och kramas och ofta kommer han och säger ”min äsking ” och kramar och pussar på mig.. Då värker hjärtat av kärlek ❤

Något osammanhängande inlägg men så får det bli idag:)

Lösenordsskyddad: Lilla H

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

V. 12+0 och inskrivning

Ja, då har vi gått över de kritiska veckorna:) Från förra veckan har jag äntligen börjat känna mig mer som mig själv igen. Den extrema tröttheten har släppt och illamåendet har blivit bättre. Jag måste fortfarande vara noga med mattider och äta regelbundet men inte hela tiden…
Jag var på inskrivning på Mvc idag, tyvärr hade min gamla barnmorska slutat. Det hade varit skönt att inte behöva förklara allt vi gick igenom förra gången, men jag fick ändå ett bra intryck av den nya bm. Berättade lite om det jag tyckte var jobbigt under förra graviditeten, sånt som börjar komma upp igen och det hade hon förståelse för. Hon sa att det kan gå att höra hjärtljuden redan nu och frågade om vi skulle prova, men jag tackade nej. Vi ska på kub-test nästa vecka så då får vi se hur läget är ändå…
Än så länge känner jag mig ganska lugn och har faktiskt inte oroat mig så mycket, håller mig nog fortfarande lite distanserad.

Kram

Livstecken

Det blir långt mellan inläggen….Livet och vardagen rullar på och tiden räcker inte riktigt till…
Allt är bra i alla fall. Lilla H växer och utvecklas så det knakar:) underbara unge!

Ett annat slags livstecken är ett litet pyre som växer i min mage just nu… Denna gången har vi lyckats alldeles själva. Det är lite svårt att ta in att det faktiskt lyckats trots att jag sett ett litet hjärta slå…men illamåendet och den totala tröttheten gör det också svårt att förneka;) Vi är nog fortfarande lite chockade här hemma…och kommer nog vara det ett tag till.
Har inte lika bra koll på veckorna den här gången, men tror jag snart går in i v.11.
Fortsättning följer…